Allt börjar bli "uppochnedvänt". Antar att det beror på att jag blir arbetslös igen om 1,5 månad. Jag mår skit. Har ont fast jag inte borde, vilket tyder på stress. Jag tar åt mig av alla mina elevers dåliga hälsa och blir jätteledsen, har flera gånger börjat gråta på arbetstid, dock inte så att eleverna har sett det.
Den här veckan har jag varit hemma. Både jag och dottern har varit hängiga. Dock så är mitt av mer psykologisk karaktär. Jag håller på att ramla tillbaka i det mörka hålet och jag vet inte hur jag ska stoppa den nedåtgående trenden. Jag vill inte gå till jobbet! Det enda som är roligt just nu är att sjunga. Tur att det är så mycket av den vara just nu.
Hade sett fram emot kvällens fest. Va precis vad jag behövde. Komma hemifrån bland människor jag inte känner. Tvinga mig in i ett nytt socialt sammanhang, men så går A och blir sjuk, så det blir inget med det. Stackars A (och stackar mig)
Vad fan ska jag göra i helgen nu då? Det lutar åt att högst ofrivilligt spendera Valborg och första maj ensam i lägenheten. Kanske kan ringa T och höra om hon och ungarna vill komma hit, men jag har en barnfri helg, och det var länge sen sist, jag behöver få vila från det ansvaret en stund. Vore kul om någon av alla min andra vänner ville höra av sig och fråga om jag vill hänga på. Det är bara A som gör det nu för tiden. Jag måste vara riktigt tråkig att hänga med. Negativ? ja som fan.
Du är inte tråkig!!! Me like you! <3
SvaraRadera