Rörigt

Imorgon kommer mamma hem från sjukhuset. Dottern ska dit och sova, själv ska jag åka och ha konsert med min kör. S ligger fortfarande kvar på sjukhuset, jag är orolig för henne. hälsade på et par timmar idag med. Jag mår kroppsligen lite bättre. Har tagit en ipren ikväll, utan allt för stor magsmärta, däremot är kroppen trasig. Och själen ska vi inte prata om. Försökte titta på en ledsam film för att trigga tårarna, men nope, blev lite våt i ögonvrån, men inga tårar.
När filmen var slut plingade Han, (som nu får byta namn till P) till på Fb, vet inte vad han ville riktigt, vi pratade lite, sen pratade jag med D istället och efter att D och jag sagt godnatt loggade jag ut. Det kändes bra. Att få vara den som dissar, kanske lite barnsligt och kanske inte så vansinnigt synligt, men det kändes bra.

Hjälpa andra

Igår var jag på akuten halva dagen. Min underbara vän S var där med magont. Hon blev kvar över natten stackarn.  Det kändes väldigt bra att få vara med någon annan, hos någon annan, behövas av någon efter gårdagens diss. Idag mår jag konstigt nog mycket bättre. Har fått sova två nätter i rad, har ny medicin mot min onda mage, som jag tror hjälper. Undviker fortfarande ipren, vilken medför lite extra ont överallt, men det är inte värre just nu än att jag kan stå ut. Får plocka i mig alvedon lite oftare istället. så att det aldrig får blomma upp.
Solen spricker snart genom molntäcket, det kan nog bli en fin dag idag :)

Svart på vitt - Det var inte min tur nu...

Jag: Men du jag måste få fråga, vara övertydlig. Jag fortsätter gärna att träffa dig, lära känna dig, se vad som händer... jag trivs med dig. Är vi på samma plan?

Han: Träffar dig gärna oxå, trevligt att umgås med dig och prata. Frågan är om man ska blanda in sex i det hela? ska vänner hålla på med sånt? skönt va det naturligtvis men frågan är om det är rätt att göra så :S

 

Jag: Då tolkar jag det som att du enbart är intresserad av vänskap, och nej då ska vi inte blanda in sex. :) Det fixar inte jag

 

Han: Nej då kanske det är risk att man krånglar till det och det är ju dumt men umgås och dricka kaffe kan man ju alltid göra :)

Inte on i magen...än

Vaknade utan magsmärta. Nu vågar jag knappt stoppa i mig något i rädsla för att det ska komma tillbaka. Jag ska låta bli Ipren idag, och bara ta alvedon mot fibron, hoppas jag står ut. Det verkligen pest el kolera. Jag måste välja var jag vill ha minst ont. I kroppen el magen. Just nu är det ifs ganska enkelt, för den magsmärtan jag gått med de senaste dagarna, önskar jag inte ens min värsta fiende.

Inatt drömde jag om D, jag drömde att vi hade jättebra kompissex på min soffa. Det var uttalat kompissex redan innan vi började, som om det var någon jättestor grej i min dröm. Som om hela drömmen stannade upp där, för att jag skulle förstå. Lite konstigt var det väl, att jag drömde om honom... Vi träffades ifs D igår på jobbet och pratade mycket, sen chattade vi lite igår innan jag somnade, så det kanske inte är så konstigt iaf.

Trilskas

Ja, det är så det känns, som om allt trilskas. Magen trilskas värst och hjärtat. Jag känner mig så lurad, lurad på något som inte ens blev av...igen... Varför går det inte älska mig längre? Vad är det för fel på mig? För det är så, det kan omöjligt vara fel på alla andra, när det här händer gång på gång... Åh jag vill ju bara dela mitt liv med någon, men ingen vill ha det, jag måste vara en riktigt patetisk människa. den gamla avskyn mot mig själv växer som ett stort svart moln inuti mig, Avsky. Jag avskyr mig. Jag är äcklig. Jag är dum i huvudet. Jag är oälskbar.

Farligt nära ett brake down.

Jag har så mycket att glädjas över, och jag försöker verkligen se det positiva i mitt liv just nu, men jag vet inte hur länge jag orkar. Kroppen är i uppror. Ryggen värker och magen svider, jag mår fortfarande illa så fort jag äter så till veckan får det bli detox tror jag. Ingen fett alls och en sväng till apoteket för att fixa ny magmedicin. Min helg har på utsidan varit fantastisk. I fredags satt jag framför kaminen och drack Staropramen, skulle ha kunnat vara hur mysigt som helst, men i ärlighetens namn, var det bara destruktivt. I lördags kvartettade jag och det är som balsam för själen. Då kan jag inte tänka på annat. Det är bra. Men sen kunde jag inte sova. Idag har jag bara försökt överleva. Jag har försökt hålla mig sysselsatt och det har fungerat ganska bra måste jag säga...

Fortfarande inte så många ord, vilket inte är likt mig, jag som kan prata om allt, men nej, inte nu. Det har fastnat. Men tankar det har jag, igår snurrade de runt, slirade. Idag ser jag allt med lite andra ögon. Mina frågor om gårdagen står fast, Varför jag? Är jag dömd att leva i ensamhet? Är jag "oälskbar"? men...och det här är ett ganska stort MEN, det kanske inte är helt fel att sluta träffa Han.

Idag behöver jag inte tänka på det, heldagsrep med kvartetten, det ska bli superkul och jätteskönt. Längtar tills de är här!