Hur går det?

jo tack. Det har gått bättre, men jag har mått sämre. Att gå ned i vikt går sisådär. Skötte mig exemplariskt i 3 veckor, gick ner 0 cm och 0 kg. Sen i fredags när jag mätte mig har det inte gått så bra... Företagandet är lagt på is tillsvidare, troligtvis efter sommaren. Kanske. Har äntligen fått komma till smärtkliniken i Örebro. Superbra! men mycket rehabilitering gör att jag måste flytta fram alla mina planer och inse att jag inte kan  sluta vara sjuk bara för att jag vill. Är lite deppad för det. Är så himla trött på att inte orka göra något, att allt som finns att göra här hemma är tråkiga vardagssysslor, som städa, tvätta, dammsuga, laga mat, baka mm. USCH! Jag vill göra något kul! något som inspirerar mig som får mig att vilja fortsätta framåt, uppåt. Nu känns varje dag som ett stort berg att kliva över och jag längtar efter att den tar slut så fort jag vaknar på morgonen.
Imorgon ska en massa människor bestämma om mitt liv. Möte med arbetsgivare, försäkringskassa, doktor som inte tror på min diagnos och beteendevetare jag aldrig träffat, som ska ha läst in sig på mitt fall. Och jag, och hjärtat som tar ledigt från sitt jobb för att stötta och prata för mig om jag tappar modet helt. Utan hjärtat hade gett upp för länge sen. Just det, fick lön idag. 3500 + sjuklön 750 plus ngn försäkring 76kr. Vilket jäkla skämt!