torsdag 2 februari 2012

Sjuk och ensam

Ligger här i sängen, har tittat på Vampire diary's hela dagen, orkar ingenting. Har ont i halsen, ont i kroppen och feber. Just nu svettas jag som tusan, nyss frös. och jag är ensam. Ensammast i hela jävla världen. Vad fan hände? Hur blev mitt liv såhär? Det som började så bra. En självständig tjej, populär, lagom snygg. Sen sket det sig, troligtvis vid våldtäktsförsöket. Det var ungefär då jag lade av. Ibland försöker jag, men det har bara slutat i misshandel, att jag tröttnat eller blivit grymt dumpad. Så nu ligger jag här, ensam. Ensam, ENSAM. Antingen totalt oälskbar och kommer det någon stackare som ändå försöker så kan jag inte. Jag kan bli lite kär, mycket kär, i kärleken, sen går det över och jag tröttnar. Ensam. Det känns lite som om jag är dömd till ett liv i ensamhet. Snart är tonåring vuxen. om några år försvinner hon, hunden är gammal... Ensam. Vansinnigt ensam. Visst har jag vänner, jag har fina och många och just nu håller jag på att få en ny väldigt fin vän. Men det är inte samma sak. Det är inte samma funktion. Vänskap och partnerskap. Helt olika saker.

1 kommentar:

  1. Jag har haft samma tankar. Kanske är det att man är hemma och sjuk och det blir så tydligt.
    Vad är det för fel? Varför kan ingen älska mig? Vänner, visst. Men som du säger, en partner. Ska man liksom sluta helt ensam?
    Stor kryaKram!
    /A

    SvaraRadera