Tog kommandot.

Kom på när jag åkte till jobbet att jag skulle fråga om han vill komma på lunch idag. Jag tänkte att jag tar kommandot helt enkelt. Lunchen tackade han ja till på "momangen" :) Nu ska jag bara hitta på något att äta som går snabbt, Slutar jobba 11 och han kommer 11.30...tänkte inte på det....
------
Vi pratar om precis allt. Gamla flick-och pojkvänner, våra barn, kärlek, relationer allt. Sex, mycket snack om sex blir det, inte sådär, jag gillar det här utan mer allmänt. I och för sig, mycket snack om såhär har jag haft det så här vill jag ha det. Men sen blir det inte mycket mer. Jag kan inte läsa av honom. Men mitt huvud säger mig, att han inte skulle vara här efter att vi hånglat i lördags om han inte var lite intresserad. Men jag blir lite fundersam, han ger mig inget. Jag kramade honom bakifrån, han drog sig inte undan, men han gav mig inget mer heller. Kan det vara den gamla vanliga nojan, el är han lite sval?
Den som lever får se. I helgen vilar vi från varandra vi åker åt varsitt håll i landet. Ganska bra tror jag, att vi inte kan ses

Det får blir fler än ett inlägg om dagen...

Det här med Han, tar upp ganska mycket energi. Jag behöver få det ur mig så jag kan fungera som vanligt. Så nu när jag har fått det ur mig, börjar hjärnan fundera på andra saker.

Två dagar har jag varit ute och promenerat. den första dagen, en halvtimma, gav mig bara energi, det var skönt och jag rensade hjärnan. Den andra dagen gick jag en timme och uppför en mardrömsbacke, den känns i låren nu, inte så mycket men lite... Jag fick upp flåset och kände mig faktiskt lite trött i kroppen efteråt, sådär som man vill känna sig när man har tränat. Positivt!
Igår fuskade jag, hoppade över till förmån för filmmys i soffan, det var det värt :)

Dottern mår inte så bra, det oroar mig. Jag tror att hon oroar sig för min cancersjuka mamma, och det kanske inte är så konstigt, men hon tål inte mig, vilket är lite jobbigt, hade ju varit lättare om hon kunde ta emot min hjälp. Hon har varit hos mamma två dagar nu, och inatt sov hon kvar. Stumpan. Jag hoppas att hon kan känna sig tryggare nu. Till veckan ska vi försöka följa med mamma in på behandling så hon får se hur dom gör.

Mitt liv är ganska konstigt just nu. Jag är å ena sidan hopplöst förälskad, å andra sidan mår alla runt omkring mig bajs. Mamma, pappa, dottern och S. och alla behöver de min hjälp. Jag hoppas att jag räcker till och att jag inte själv sliter ut mig...

Dejt no 4

Gick i samma anda som dejt no 1. Han hörde av sig och frågade om jag ville komma över och se en film med Han och sonen. Viket jag ju självklart ville. Tur att jag inte hade andra planer. Åkte över ganska omgående. Förra gången jag var där, pratade jag ju inte med sonen just, eftersom han hade en kompis där, men ikväll var han ensam, och vi började prata på en gång. Han satt mest tyst, supertrött efter veckans nattpass. Filmen var ganska seg och tråkig, Han somnade och sonen och jag tittade. Tillslut gav sonen upp och borstade tänderna och gick och lade sig, Vi stängde av filmen och tittade på fotboll, som jag märker är en väldigt viktig del av Han, men så är han ju här ifrån fotbollsbyn också.

Jag måste erkänna att jag är liiiite besviken. Jag hade inte förväntat mig något hångel, även ens när sonen lagt sig, för det hade inte jag velat hemma här. Men en liten hand eller så?
Ibland får jag för mig att han väntar på mitt kommando. Precis som när han sa att han inte trodde att jag inte ville gå längre i lördags, hur tänkte han då? Sen kom jag på, jag gjorde ju inget tillbaka. Han smekte mig överallt, och då menar jag överallt och jag ingenting, Jag vet inte hur man gör med killar, med tjejer är det så lätt, det finns liksom givna hållplatser, med killar känner jag mig mest klumpig. Ytterligare en grej jag får ta tag i. Jag måste ta för mig, och visa vad jag vill ha. Just nu, är det Han jag vill ha, och inget annat.

Mitt vuxna jag vann

...och jag somnade sött. Somnade från allt, så himla skönt. Vaknade dock av väckarklockan, kollade till på den, men fattade ingenting, den visade bara 23.30, vad var det som väckte mig och varför har väckarklockan gott sönder? Kollar klockan på datorn, inser då att det är den som väckt mig. Den står öppen, med FB uppe och gissa vem som skickat ett litet gulligt mddelande? Jo Han :)

Så, jag inser att jag måste kunna balansera de rosa molnen med den vuxna kvinna jag är, att jag mår mycket bättre av det, och jag lär mig! :)

Idag är en ganska ok dag. Ont som tusan, men känner mig utvilad! Tur det finns värktabletter!

Ibland är jag bara så barnslig

Jag ligger här i sängen och är supertrött. Men jag försöker hålla mig vaken, bara för att Han kanske loggar in från jobbet som Han gjorde igår. Hur fånigt är inte det!? Pinsamt fånigt.

Annars har jag promenerat en timma idag, så det sved i låren när jag kom hem. Rensar huvudet så skönt när jag är ute, Blir inte så hysterisk med hela Han-grejen (även om man inte kan tro det, när man läser ovan...)

Reality check!

Jodå. Livet är inte bara små rosa moln, även om jag måste erkänna att jag är där väldigt mycket, bland molnen. Nej, idag har det var it andra dagen av tonårs skit. Jag har verkligen noll tolerans, blir så fruktansvärt irriterad. Så bråk och skrik i dagarna 2. Nu är jag trött.
Sover tyvärr inte så mycket som jag borde, är dödstrött från ca 14 på dagarna till ca 20, sen piggnar jag till så jag inte kan sova. Vad är det för skit?!

Blir lite ledsen.

På mig själv! Varför måste jag tvivla på mig? Varför måste jag trycka ned mig så? Och varför måste jag göra det när någon som är så fin vill ha mig. Varför kan jag inte bara låta det hända?
nej, jag MÅSTE släppa på min dåliga självkänsla. Det bara är så. Så fort de där dumma automatiska tankarna kommer måste jag stå emot och säga emot. Det bar är så. För längst där inne, vet jag att "det är min tur nu, vinden har vänt"
Klart han hörde av sig igår kväll, från jobbet dessutom.

Jobbade sent igår, fick ändå inte mycket gjort, lite frustrerande. Men har inställda möten hela dagen idag pga sjukdom, så det bli hem och sova en sväng efter morgonlektionen. Sen äntligen (hoppas jag) se till att få iväg de första broschyrerna till tryck. Spännande.

Tjyvstartade lite med en rask promenad igår, och nu ska det bli en varje dag, oavsett väder! Nu jävlar ska här tightas till. Det är inte såååå länge kvar innan jag ska stå i baddräkt på Cypern...