Jag kan inte sluta äta. Jag har extremt dålig karaktär. Jag äter jätteportioner och en massa godis och chips. jag kan inte sluta. Jag vill, men det har gått i baklås. Äter mellanmål precis som jag ska, men känner aldrig att jag är mätt förrän det är för sent. Usch. jag fullkomligt hatar mig själv just nu. Äcklas av mig.

(För)krossad.

Trodde jag var säker. Trodde han hade gått till skolan i tisdags, att jag hade haft turen att missa honom, men inte då.
Han kom förbi i onsdags, jag stängde, knappt några barn var kvar och han hade ingen tanke på att gå innan barnen, han ville helt klart träffa mig ensam.
Han frågade om jag saknade honom, jag sa tyvärr - Jag ljög.
Jag satte på mig jackan, stod lutad mot diskbänken, han kom och ställde sig en bit ifrån, tog tag i min jacka och drog mig till sig, Åh GUD om jag hade fått stanna där i hans varma famn. Han sa att han saknar mig. Han sa att han älskar att förlora sig i min famn, jag svarade - Varför försvann du då? Han hade inget bra svar. Det tycker jag är dåligt. Man kan inte bara försvinna i 3 månader och tro att det bara är att komma tillbaka sen utan en bra förklaring.
Jag sa att jag gått vidare, vad hade han förväntat sig, att jag skulle vänta på att han ev skulle komma tillbaka. Nope, inte jag inte. Jag ljög så bra att jag nästan trodde på det själv.

När han äntligen gick, ramlade hela min värld in. Det blev helt svart. Jag fick en mindre panikattack, kunde avvärja den. Jag ångrar allt jag sade, jag skulle ha låtit honom komma tillbaka. Jag vill förlora mig i han. Jag vill ha hans fulla uppmärksamhet. Jag vill prata med honom Jag vill HA honom, jag vill inte ha någon annan. Men det är försent för oss. Han har gjort mig för illa, jag vet att jag gjorde rätt som lät honom gå. Jag vet det, men mitt hjärta håller inte med...

Tack vare ett underbart rep på kvällen läkte jag mig så pass mycket att jag ser ut som vanligt igen...

Igår kom han förbi som snabbast igen. Nu var jag beredd. Jag ställde några sista frågor jag hade, fick dåliga svar. Är övertygad om att jag gjorde rätt.

Men VARFÖR???
Varför var han tvunget att överhuvudtaget komma in i mitt liv? Den smärta jag känner är obeskrivligt stark. Den är så fysisk. inget jag någonsin känt förut. Det är mer än ett krossat hjärta. Det är en krossad dröm. Ett krossat liv. En krassad jag.

J hörde a sig förra veckan. Han ska komma till skolan och hälsa på den här veckan. Han sa att han saknade våra samtal lite. vadå lite? Och vadå sakna! Kan han aldrig låta mig få släppa taget???
Jag såg honom igår. Kanske var han påväg till skolan efter att jag slutat, kanske inte. Han stod och pratade med några elever på Årsta Torg och jag skulle gå in i den mysiga lilla butiken som ligger där. Hela jag gick i bitar när jag såg honom. Det gör fortfarande fysiskt ont att se honom, jag som trodde att det gått över - inte då! Jag kunde inte njuta av butikens nyinkomna vårsaker. Kände mig tvungen att åka hem. Jag låtsades som om jag inte såg honom. Jag vet inte om han såg mig, det kvittar i sig, jag är inte redo att träffa honom än. Han ska inte få se hur mycket han fortfarande påverkar mig.

När jag träffade J var det som om jag i hela mitt liv, sett världen i svart/vitt, när han kom, fick jag "färg-TV" Livet har återgått till svart/vitt, det är helt OK, men nu vet jag hur den ser ut i färg...

Läke och magiväxter

Dottern fick med sig olivblad hem från Tunisien som hon gav mig, men instruktion om att göra te av det. Jag blev nyfiken med vad exakt olivbladste kan göra och tittade upp det på nätet, ramlade in i en helt underbar magisk värld. Visste ju en hel del innan som jag plockat upp lite överallt ifrån, främst från min mormor.
Jag känner att det dax att ta tag i mitt ockulta intresse. Börjar med örter och växter bara för att det ligger så nära till hands nu, Men vill vidareutveckla min förmåga att flytta energier från mig själv till andra. Vore häftigt att vidareutveckla mina syner också, men lite läskigt Sist jag var så öppen mot andevärlden, tog jag ofrivilligt över andras känslor, kunde gå på stan och helt plötsligt börja gåta Men det läskigaste av allt var det där paret jag såg på pendeltåget, som satt och såg så kära ut och jag fick syner av henne med misshandlat ansikte, totalt sönderslagen var hon. Det var läskigt! Stängde genast av och har inte vågat sedan dess, men nu kanske jag kan ta lite i taget och släppa genom lite i taget? Behöver kanske en vägledare...

mamma-dotterdag

Vi har haft en helt underbar dag idag. Dottern kom hem efter att ha sovit hos en kompis och frågade om vi kunde gå till bokaffären. Hon är inne i värsta läseperioden, som småstartade innan Tunisienresan och under den plöjde hon 3(!) böcker, det är rätt mycket för en snart 13-åring det.

När hon satte på sig sin skor insåg jag att det var dax för nya. De var så trasiga att jag borde skämmas. Så efter en tripp i Huddinge centrum beslöt vi oss för att åka in till City. Där hittade hon ett par stövlar och jag ett par låga stövletter.
Vi åt lunch på "Lilla London" hon en "Londonhamburgare och jag en Filé Oscar. Vi gick vidare en stund och småshoppade lite prylar till hemmet en jättecool kudde från H&M, rosa med vita prickar och några förvaringslådor till hallen från Åhléns.

På hemvägen plockade vi upp Twiligt och New Moon och har haft ett vampyr race. Tända ljus, mandlar, lite choklad. Så himla mysigt man bara kan ha det. Kan inte bli bättre det bara är så. Nu ligger underbarnet i min säng (igen) och läser, ska strax lägga mig och läsa jag med.

Blocketfynd

Åh jag är så glad. Har inte enbart varit ute med ungarna på jobbet i solen hela dagen utan dessutom fått sjunga tillsammans med ett gäng underbara körsystrar nu på kvällen, som oxå hjälpte mig att hämta och köra hem mitt blocketfynd.

En hel flyttkartong med porslin. 12 supersöta tallrikar, lite äldre sådär "gammelgula" i färgen, men blommor på , otroligt söta. Det fanns oxå med djupa tallrikar i liknande design, men med en liten guldkant längst ut. Till dem en massa serveringsskålar, en såsskål, en liten snipa och två söta kannor. Allt står i diskmaskinen nu.. För detta har jag endas betalat 350 kr, på köpet fick jag även en mindre snygg tallrik med alldeles för mycket guld på för min smak, får väl sälja dem på blocket el nåt ;)

Livet börjar så sakteliga återgå till det normala. Dottern kommer hem från Tunisien imorgon, jag har en massa pelargonskott på gång i alla fönster inför sommarsäsongen och jag har bestämt att fixa uteplatsen för mina semesterpengar (om det räcker) Har fått jobbet förlängt terminen ut oxå - Det känns bra! och ser fram emot morgondagens AW med A.

orkar inte

Det händer lite i mitt liv med betoning på lite. Men jag orkar inte skriva just nu, är bara så trött av all stark medicin jag tar...