Varför dör alla? Jag förstår inte? Är det något jag har gjort för att reta upp gudarna? För om det är så , kan jag få reda på vad det var och göra det ogjort? Nu ligger han där, min extra pappa. På IVA, som ett jävla kolli, ingen hjärnkapacitet alls i höger hjärnhalva, nu bara väntar vi, när som helst är han borta. Egentligen är han redan borta, det är bara en kropp som ligger där och låter. Han som har funnits där i hela mitt liv, som bomull har han varit, tyst och trygg.
Det känns lite själviska att skriva följande rader, jag menar det är värre för hans "riktiga" familj. Men jag vet inte hur jag ska orka. Först mamma, sen min kompis och nu min extrapappa. Var ska jag få kraften att orka gå framåt nu? Jag är så rädd att ramla ner i det där mörka svarta hålet igen. Men vad ska jag göra och hur? Hjälp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar