Trött på att vara sjuk.

Det här året har inte börjat speciellt bra. Jag har inte mått bra, på riktigt mått bra sen i november. Trodde att juluppehållet skulle hjälpa mig på rätt köl igen, men inte. Var hemma från jobbet två dagar för två veckor sedan, sen gick jag tillbaka, trots att jag inte riktigt mådde bra. Trots att jag egentligen inte orkade. Bara för att jag har så himla mycket att göra på jobbet. Så vad händer? Det kommer tillbaka, med besked. Jag fick feber igen nu på kvällen, en liten febertopp. Jag är trött och hängig, sover hela dagarna, äter till och med i sängen. Känns långt borta att vara tillbaka på banan inom en snar framtid. Avstyrde ett föredrag jag skulle hålla på onsdag, bra att det gick. Imorgon måste jag börja jobba hemifrån, så mycket jag orkar, vill inte ta ut mig!

Saknad

Jag saknar så mycket. Det sista året har jag förlorat så många. Inte bara de som inte finns i livet längre. Jag saknar mina vänner. Dom som jag älskar så mycket att jag skulle sälja min själ för att de ska få må bra. Jag saknar dom. Med dom menar jag min underbara vän A, hon som är i så mycket lik mig och i så mycket olik mig. Hon som gett mig så mycket mer än vad jag trott, saker jag upptäcker nu, när vi inte ses så ofta. Jag saknar henne så det gör ont. Min underbara vän Z. Mitt allt. Hon är luften jag andas. Men hon glider längre och längre bort och det skrämmer mig. Sen min underbara vän T som jag trodde jag hade förlorat för alltid. Som finns, närmare än vad jag tror. Jag önskar att allt var som förut. Att jag sjöng tillsammans med SCV och ZAFT att jag bodde kvar i Stockholm, att jag var nära mina vänner. att alla levde som är döda. Att jag inte var så förbannat jävla ensam. Trots all denna önskan, ångrar jag mig inte. Men jag saknar.

Sjuk och ensam

Ligger här i sängen, har tittat på Vampire diary's hela dagen, orkar ingenting. Har ont i halsen, ont i kroppen och feber. Just nu svettas jag som tusan, nyss frös. och jag är ensam. Ensammast i hela jävla världen. Vad fan hände? Hur blev mitt liv såhär? Det som började så bra. En självständig tjej, populär, lagom snygg. Sen sket det sig, troligtvis vid våldtäktsförsöket. Det var ungefär då jag lade av. Ibland försöker jag, men det har bara slutat i misshandel, att jag tröttnat eller blivit grymt dumpad. Så nu ligger jag här, ensam. Ensam, ENSAM. Antingen totalt oälskbar och kommer det någon stackare som ändå försöker så kan jag inte. Jag kan bli lite kär, mycket kär, i kärleken, sen går det över och jag tröttnar. Ensam. Det känns lite som om jag är dömd till ett liv i ensamhet. Snart är tonåring vuxen. om några år försvinner hon, hunden är gammal... Ensam. Vansinnigt ensam. Visst har jag vänner, jag har fina och många och just nu håller jag på att få en ny väldigt fin vän. Men det är inte samma sak. Det är inte samma funktion. Vänskap och partnerskap. Helt olika saker.

Väntar

Sitter just nu med kallt kaffe och väntar på mina sångarvänner. Vi ska repa hela dagen och idag är det andra akt som ska sättas ordentligt. Peruken är packad, de rosa väskorna likaså och sminket sitter på plats. Det är roligt, utmanande och energitagande. Jag skulle behöva sova en vecka efter varje gång jag går in i rollen. Men kul är det!
Igår repade vi också hela dagen, sen gick vi på revy. Jag hatar revy, jag fattar inte vad som är så himla roligt, tycker mest att det är pinsamt. Men visst skrattade jag...när alla andra var tysta, Jag skrattar åt precis motsatta saker som alla andra. Men det gör inget. Det är ju jag liksom. Efter revyn gick vi ut och åt mat. Det kostade bara 100 kronor och det var inklusive ett glas vin -  Det smakade därefter också... Sen började jag shotta...det är sjukt vad billigt det är med sprit på krogen här. Jag förstår varför alla blir drängfulla. Nu blev ju inte jag drängfull precis, för det är ju repdag idag. Men nu känns det som att jag gjort min årliga "gåpålokalibyn" för i år. skönt!

Älskad saknad

Idag är det en jobbig dag. Idag saknar jag mamma så otroligt mycket. Idag vill jag bara se henne, krama henne, berätta om hur jag har det. Få veta hur hon har det. Jag älskar henne så mycket, och jag saknar henne så mycket och det gör så ont. Jag saknar henne alltid, men idag är det tyngre. Idag rullar tårarna mest hela tiden. Varför? Jag förstår inte...varför var det tvungen att bli såhär? Kan någon berätta det för mig, för jag förstår faktiskt inte!

jobb

Ja det är väl precis det jag gör just nu och inget annat. Fick ensam ta över det tekniska ansvaret för hemsidan på den kulturskola jag jobbar på, superkul! Men... Den ska göras om (vi håller på) och ska lanseras den 1 mars.... Jag kommer att jobba en bra bit över heltid ett tag framöver...ja, och just det... Musikalen har premiär den 3 mars... All min fritid kommer att läggas där... Vet i 17 hur jag ska få ihop livspusslet de närmaste två månaderna. Men kul är det!

Dumpa

Idag dumpade jag honom, vänlig men bestämt. Känns skönt, kände mig nästan lite förföljd... meddelanden på fb så snart jag satte på datorn, uppsatser varje gång, funkar inte för mig, jag måsta få jaga, annars blir det tråkigt...