Weekend

Igår frågade EL om jag ville följa med honom på en semesterweekend i sommar. Han står för allt. Min förste reaktion var, absolut inte, jag ha inte råd och vill inte att du ska betala för mig. Men sen kom jag på hur mysigt det skulle vara, och svalde stoltheten och tackade Ja.
Jag har även vågat fråga honom om han vill vara min plus 1 till bröllopet i september, det ville han gärna :) Tänk att livet kan vara såhär härligt!
När jag kom hem igår, berättade jag för dottern att han kommer hit på onsdag och äter middag, då sa hon att det inte är så jobbigt längre. Att han gärna fick komma, det gör mig väldigt glad!

Fast jobb

Ja, det har jag nu. Underbart! Jag kan titulera mig musiklärare och webbredaktör. Härligt!

En liten vägbula

I måndags när jag var hemma hos EL, ringde hans telefon. Jag hörde direkt att det var något, hela hans röst ändrades, det var det franska exet. HAn bad att få ringa upp senare. Hon hade gråtit i telefonen. JAg åkte ivög till kören, som, som tur var slutade tidigt på grund av fotbollsmatch på TV, Så jag åkte tillbaka till EL, efter. Han berättade om samtalet de haft när jag var borta.. Han hade gråtit, hon ville ha honom tillbaka, men han hade sagt att han gått vidare, och hon sa att hon inte trodde på honom, att han aldrig skulle kunna hitta någon som passade honom bättre, och då berättade han om mig, att han redn gjort det. Träffat någon bättre. Hon sa att han skulle ångra sig. Att det bara är ett misstag. Att jag är ett misstag.
Så hur känns det här för mig då? JAg blir livrädd, rädd för att han ska lyssna på henne, rädd för att han ska komma på att han i alla fall vill vara med henne. Jag kröp in i mitt lilla skal igen, några timmar, men han lockade ur mig igen och det är jag så glad över! Gud vad jag behöver den här mannen i mitt liv. Det är inte helt utan honom. Det här bättre än J, och det trodde jag inte var möjligt. Jag berättade förresten om J, hur han var mot mig, hur han bara försvann, så att EL ska kunna förstå varför jag blir så rädd.
Innan jag åkte hem i måndags sa han, A, det här är inget annat än vår första lilla vägbula...

Tokigt!

Igår var vi på fest, jag och EL, han var med på körfest, den kören jag leder. Väldigt mysigt. Lite pinsamt dock när vi smet iväg en halvtimma och festen tagit slut, när vi kom tillbaka, allt var stängt och låst. Fick gå hem till far och hämta alla saker... Jaja, så kan det gå :)
Jgg berättade för honom att jag är kär, att jag är på riktigt kär i honom, och han blev jätteglad och sade att det var tur det, eftersom han är jätte jätte, på riktigt kär i mig. Så det börjar väl bli lite officiellt nu antar jag. Vi satt iaf hemma hos min far och hans nya pingla, och pratade och tog en whisky tills vi runt småtimmarna gick hemåt, han till sig och jag till mig, eftersom dottern är hemma. Och det konstiga är att han fattas mig, precis hela tiden då han inte är nära mig fattas han mig, det är konstigt hur man kan bli beroende av en annan person på det sättet. Konstigt och härligt! Jag är kär! Helt och hållet galet förälskad i en man från min lilla hemkommun. Tokigt!

Tjocksmock

Ja, lite så känner jag mig, efter några dagar med alldeles för onyttig mat och alldeles för lite motion. Målet att fram till midsommar gå ned två klädstorlekar (som jag redan nått) kommer ju inte att gillas om jag går upp igen. Nej, nu får det vara bra! Men jag sitter här i soffan, men en kopp kaffe. Yogapass lockar på övervåningen, men jag hade bestämt mig för en cykeltur, visst borde man kunna byta så? Min rygg riktigt längtar efter ett rejält yogapass, det får bli så! Dricka ur kaffet och sen upp och iväg!
Till lunch idag ska jag få lära mig göra sushi, spännande :)
Annars får nationaldagen bestå av tvätt och hundbadning...

Myslördag

Fredagen slutade med att jag satt i telefon med min syster i närmare 6(!) timmar. Vi pratade om allt och ingenting och drack. Jag hann få i mig en kvarting whisky och 2 öl och hon 4 glas vin. Jag mådde precis som jag förtjänade när jag vaknade. Huvudvärken från helvetet! Sådan tur då att EL också var bakis-seg. Lördagen ägnade vi i soffan framför en film. Vi tog en promenad till mamma och lagade mat tillsammans. Det börjar bli allvar nu. Sådär på riktigt. Vi pratar om det lite, att det känns läskigt och fruktansvärt bra på samma gång. När min ord tar slut tar han vid och tvärt om. Jag vill ha honom hos mig hela tiden. Men jag vet att det inte går. Att det egentligen inte heller är vad jag vill, men det känns så ruskigt bra!
Min älskade far har träffat en kvinna. En bra tjej, jag gillar henne, vet vem hon är men känner henne inte. Det känns bra, så länge som jag inte tänker på vad de kan tänkas göra. Det som är allra mest skönt är att han har lämnat den här märkliga relationen med sin arbetskompis. Att han inte behöver snurra in sig i det. Ringde till honom och frågade om han ville bjuda mig på kaffe, och han frågade varför? Konstigt tycker jag! Men han är väl rädd han med!

Ensam fredagkväll

Så skönt! faktiskt, jag har valt det själv. Hade en AW med en kompis med sköt upp den till nästa fredag istället, jag orkar inte idag. Tänkte fixa mig något att äta, sen vill jag röja upp det allra värsta, och sen bara slänga mig i soffan framför TVn och domna bort lite. Jag är så trött! Det är så mycket på jobbet nu! Alla skolavslutningar, alla nya elever, alla betyg, alla omdömen, alla överlämningar...sen ska man fixa till musiksalen så att det känns bra att komma tillbaka efter sommaren också. Mycket blir det!