Min lediga kväll...

ja, inte blev den ledig inte. Nä genrep inför morgondagens stora konsert med över 1000 medverkande. Så bli så coolt! och jag ska leda dans, snacka om att jag utmanar mig själv!
Den här veckans jobba ser ut som följer:
Måndag: lektioner och möten 10-16.30, sjunga kör 19-21.30
Tisdag: lektioner 8.20-9.20 leta steppskor som försvunnit, köpa konfirmationspresent, jobba genrep 16.30-19.00, hämta andra steppskor och leverera till hon ska låna dem.
Onsdag: jobba med Rising stars 7.30 - 22.30 sen middag med gänget.
Torsdag: lektioner 8-11 sen agera chaufför, till farmor kl 11.30 samt 16, sen till pappa 17.30 och mitt i natten
Fredag: möte 10- 11 Sen måste jag ta tonåring och shoppa lite, samtidigt kommer mormor&morfar och ska hjälpa mig att såga ned några uschlingar till träd som står på gården. På kvällen middag hos farmor
Lördag: fortsätta slita i trädgården, jobba kör/fest 17 -  ? (förhoppningsvis en liten efterfest i min säng sen)
Söndag: sova!

Tur att det finns någon som går utanför ramen

Nu är det sagt, out in the open, kirrat och klart. Vi är tända på varandra och ska ses...snart... Blev en konstig bilfärd både in och hem till kören idag, men mysig, och lite pinsam. Först var det skämtsamt snack, men sen så blev det allvar och sen blev det lite generat. På hemvägen var det som vanligt men vi var tvungna att ta lite i varandra, det är mysigt! Snart så!

ja så dängade jag ju hem en av de största rollerna i musikalen oxå :) Härligt!

Epidemi?

Vad fan blir det (ursäkta min franska) Satt i godan ro vid Facebook när Han hörde av sig, frågade om jag vill bjuda honom på kaffe, och det kunde jag ju förstås göra, inga problem. När han kommer så pratar han bara sex är helt klart ute efter ett KK. Själv var jag inte lika upplagd på det, dels eftersom han var så jävla plump, dels för att dottern kunde komma hem när som helst och dels för att jag definitivt inte var tillfixad för partaj i de nedre regionerna.
Går det en epidemi? helgen då alla gamla hör av sig och vill tillbaka. Vad fan bli det?

Morgonmys

Sitter nu med en kopp kaffe. Jag hör fåglarna kvittra utanför fönstret, det är blå himmel och dottern ligger fortfarande och sover. Mysigt!
Försöker analysera mig själv, hur jag tänker när det kommer till J. Jag är verkligen inte intresserad, han brände mig så hårt genom att bara försvinna, utan ett ord. Men samtidigt, han är så fin, så sexig, så omtänksam (jag inte precis just då på slutet förstås) Men vill jag verkligen kasta mig in i det där igen? För jag känner inte på något vis att jag kan slappna av och tro att han ska stanna den här gången. Samtidigt, borde jag ge det en chans eller är det dömt att misslyckas? Vill jag bara göra igen? Betala med samma mynt? Många frågor med inga svar!

Jag blev bjuden på inflyttningsfest igår, om tre veckor är det. C kommer dit. Vi är även bjudna på samma fest nu i helgen, men jag måste gå på avslutningsfest för min kör. Så det bli inget med det. Attans!

J ångrar sig!

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Idag ställde jag honom mot väggen och frågade vad han håller på med. De sista veckornas smicker, vad vill han. Jo han vill ha mig tillbaka, han ångrar att han lät mig gå. och jag som inte kan låta blir att smickras sa att vi kan ses senare i sommar. Han har inte träffat någon efter mig, inte ens för en kväll. Han har alltså inte haft sex sen mig, och det är fan lång tid! Men jag gjorde klart för honom att jag träffat andra. Men att jag inte träffar någon nu, och det är ju sant, men det betyder inte att det är fritt fram för J inte.
Jag har nämligen ett litet dilemma som jag skäms för. När jag fyllde år så råkade jag ju hångla med tre av mina bästa killkompisar, hur 17 det gick till undrar jag fortfarande. En av dessa tre har jag kommit på mig själv fortsätta flörta med, jag kan lixom inte låta bli. När han är i närheten vill jag bara ta i honom. Nu den här helgen flyttar hans tjej sen 100 år tillbaka. Och fick jag välja skulle han vara här nu och hålla mig sällskap! Men här kommer dilemmat jag skäms för. Han är så ful! Jag skulle skämmas att presentera honom och jag skäms för att jag känner så! För egentligen tycker ju inte jag att han är ful, jag tycker han är skitsöt, men med andra glasögon...

Intensivt

Ja, det är bara förnamnet idag. Tidningsintervjun kändes konstig, men jag tror det gick bra. Det var värst när han skulle ta kort. Jag hoppas jag blev snygg! Började i min gamla kör idag igen. Fan, de har lagt av sig en del. Det fattades två nyckelpersoner och det märktes väl! Nästa vecka kommer Monika Forsberg och ska ha auditon för några roller inför den kommande musikalen, lite pirrigt tycker jag som inte har jobbat med henne förut. Men kul ska det bli! Hoppas jag får en roll!

Tomt och tyst

Nu är det gjort. Begravningen var så fin, jag är så nöjd, men den var som i ett töcken, jag hoppas att jag ska kunna komma ihåg mer senare, för nu är det som i en dröm. Jag kunde inte förstå att hon låg där, mamma, i kistan med alla vackra blommor runt sig. Jag kan fortfarande inte ens i min vildaste fantasi förstå att jag aldrig mer kommer att få prata med henne, krama på henne. Hon saknas mig så, och det är framförallt pratet jag saknar om jag nu måste peka ut något speciellt. Det finns inget som kommer att kunna ersätta våra samtal. det finns ingen jag kommer att kunna anförtro mig så till. Vem är jag nu? Hur ska jag gå vidare? Varför är det så tyst? "Alla" hörde av sig första veckorna, sen droppar de av en och en. Nu är det bara tyst. De säger att i livskriser visar det sig vilka som är de riktiga vännerna, och ja, det vet jag nu. Några finns hela tiden, andra på avstånd, några inte alls. Men just nu är det bara tyst och i morgon ska jag "vara som vanligt" igen. Men hur ska jag kunna det när jag inte längre vet vem jag är???