Sjukskriven

Resten av vecka med. Det känns skönt, då kan jag slappna av.

Bröt ihop totalt

Stannade hemma! Underbara L kom hit och drack kaffe. Hon sa precis det jag behövde få höra, att jag får sörja på mitt vis och att det är helt OK att stanna hemma från jobbet när man mår och känner som jag. Tack! Var skulle jag vara utan mina underbara vänner??

Helvetesveckan börjar

Efter en uttömmande helg, börjar allvaret. Den värsta veckan i mitt liv hittills. Jag gråter mest hela tiden och är i valet och kvalet om jag ska orka gå iväg till jobbet. Dottern har brutit ihop och är hemma idag, men förhoppningsvis tar hon sig iväg imorgon. Mitt värsta är om jag inte kan hålla ihop det inför mina elever. Men det är "lätta" lektioner idag. Redovisning på förmiddagen och prov på eftermiddagen, men ändå. Än har jag inte bestämt mig.

Alla säger att jag ska jobba att det är bättre för mig, hur vet de det? Det kanske känns bättre för dom, men hur vet de vad som känns bäst för mig? Jag kämpar med att låta de andra sörja på sitt sätt, jag har stått ut med ursinne, irritation och bortschasningar, men jag då? Är det meningen att jag bara ska stå ut med alla andra? Mina behov då? Jag har redan en person extra att ta hand om. Kan inte jag då få sörja på mitt sätt? Jag har inte ett jobb där jag kan sitta bakom ett skrivbord och stirra. Jag ska vara på topp och köra en show, vara full av energi, vara rolig och känslosam. Jag har ingen möjlighet att stänga av. Det funkar inte så med musik.

Vilken helg!

Jag är så lycklig över kvartettens framgångar i helgen. Nej, vi långt ifrån peakade på scenen, en massa nerver kom emellan, men det räckte ändå till en 5e placering, och det mina vänner är inte dåligt alls. Vi tog dock vår revansch senare, när en av världens bästa kvartetter bad oss att sjunga för dem, och alla som för mig räknas till de allra bästa och viktiga (ja, några fattades förstås) var där, och då peakade vi som aldrig förr. Vi fick så mycket lovord att jag nästan hoppade ur kläderna av lycka. Ord som Awsome, och exquisite, fick vi höra, ni borde spela in en skiva, det här är det bästa jag har hört och så vidare. När jag vaknade på lördagmorgonen, kunde alla helt plötsligt mitt namn och jag fick hälsa  och le på alla jag mötte. Vi har fått en ny coach, en av de där som är så bra att han kan välja själv vilka han vill coacha, och han vill coacha oss, så vårt lilla team av en person har utökats med 100 %. Men inte bara våra två underbara coacher hjälper oss utan vi har fått en hel stab av anhängare, det känns helt otroligt. Jag är så stolt.

Våra andra kvartettvänner rönte större framgång i tävlingen, no 4 och no 3. Jag är så stolt över dom också. De var så värda varenda liten poäng. Skönt att deras nerver höll, när inte våra gjorde det.

Dan före dan

Ja, imorgon åker jag till Västerås för de Nordiska Mästerskapen i barbershop. Jag har lite att pyssla med innan dess. Köpa strumpbyxor, planer upp min kör's rep och meddela dem vad de ska hitta på.när jag är borta, hämta kläderna hos sömmerskan och framförallt packa allt jag kan tänkas behöva ta med mig. Försökte boka p-plats idag, men det var fullt. Är lite irriterad över att jag ska ta med mig så mycket saker just nu, för det hade blivit sååååå mycket billigare för mig att åka buss eller tåg. men men, nu är det som det är.
Försöker ta en sak i taget, men kan inte hjälpa stressa lite över nästa vecka, det är så mycket som ska hinnas med. och jag vet inte riktigt hur det ska gå till, den riktiga ångesten börjar komma krypandes, jag kan inte för mitt liv begripa att jag (vi) ska begrava min mamma nästa fredag. Att jag ALDRIG någonsin kommer att få se henne igen, min underbara mysiga omtänksamma, rättvisa mamma. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. jag vill ringa till henne nu, och berätta om min vecka, jag vill att hon ska få veta hur det går för oss i helgen. Jag vill inte att hon ska vara borta - JAG VILL INTE!!!!!

...och hungrig

Funderar på om jag har mask. Åt nyss och är redan hungrig igen. Tycker att det har varit såhär ett par veckor nu. Snart kommer jag väl inte i mina scenkläder...

Trött är bara förnamnet

Jag vet inte att jag någonsin varit såhär trött. Sitter nu på jobbet och inväntar min första av två lektioner för dagen. Senare ska jag få håret rosifierat igen, så det är snyggt till fredagens tävling. Mycket händer, och jag orkar sådär bry mig. Ska titta över noterna på ett ställe en sista gång, annars är det bara att köra på. Musik till begravningen ska jag fixa under veckan oxå. Solosångerna är klara, det bli "Come give me love" av Ted Gärdestad och "Till dig" av Monica Dominique. Det blir bra! Som utgångsmusik blir det "Tröstemusik" av Björn och Benny. Men sen vet jag inte, tror det ska vara två psalmer och så ingångsmusik då. Så en dejt med kantorn ska jag fixa till under veckan.
Trött så jag mår illa hela dagen. Skulle nog lätt kunna sova dygnet runt. Ny medicin hjälper inte direkt till... Nu jobba!