Jag är så ensam. Så fruktansvärt ensam. Jag vill ha någon att dela min vardag med. Någon att prata med, någon att bråka om småsaker med, som att plocka ur diskmaskinen, el gå ut med soporna. Det vill jag ha, Någon som älskar mig, trots att jag är som jag är, Någon som står ut med min dramalater, någon som är förblindad av mitt inre så att hen inte ser mitt yttre. Det vill jag ha. Varför kan jag inte få det? Åh vissa dagar är värre än andra, Jag har känt mig ensam en längre tid, men idag gör det ont i hjärtat. Fysiskt ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar