Motsatsen till apati?

Undrar om det heter så, apati, när man är apatisk. anyway. Jag lider i vilket fall som helst av motsatsen. Det var samma sak när mamma dog. Jag går upp för tidigt, sover dåligt, lägger mig förvisso tidigt. Men jobbar och sliter hela dagen så kroppen skriker av smärta. Tar starka värktabletter för att kunna somna, vaknar så snart de ebbet ut, vaknar av smärtan av att bara ligga still. Men jag kan inte sluta. Det är något maniskt över det. Idag, 10.30 hade jag fixat alla fönster (utom ett) för vintern på övervåningen, vilket betyder tvätta, skrapa bort gammal tejp, och tejpa om på nytt. Sen åkte jag på loppistur några timmar, sen hem igen, packade upp 5 flyttkartonger som blivit ståendes, möblerade om ett rum, Bar möbler upp och ned för trappan, bar upp saker till vinden, passade på att städa vinden.Tvättar mattor och ska strax hänga upp en. Få se vad har jag mer gjort??... just det, hjälpte dottern att skruva ihop IKEA möbler, lagade oxfilé middag med kantareller, handlade mat, promenerade med hunden. Det räcker väl eller??? Jag skulle vilja sova nu, någonstans inuti mig inser jag att ja är trött, hade jag haft en bok jag inte läst, hade den kommit fram nu. Men det har jag inte, så...jag funderar allvarligt på att ta med datorn till sängen och jobba. Inte helt OK.