Ångesten, livet och pirret.

Jag har bestämt mig! Jag ska starta eget! Äntligen efter så många år i bakhuvudet. det är dags nu! Men det är jobbigt, funderar självklart på om jag verkligen kommer att klara av allt pappersjobb, men hjärtat har lovat att hjälpa mig. Pirr!!!!
Just sitter jag dock och har en heeeeelt annan typ av ångest, jag ska till jobbet för första gången på en månad och jag vill inte! Vill hellre sitta hemma i soffan och jobba. Men jag har inget val!
Tänkte skriva mer, men tiden är knapp, får bli en annan gång!

Det är dags för en liten uppdatering i mitt liv

Börjar med att skriva att jag precis lyckades med konststycket att radera det förra inlägget...
Jag har tydligen gått in i väggen. Panikångest och stress lyder min nya tillvaro. jobbar en dag i veckan och det är precis vad jag mäktar med. all undervisning är borttagen resten av året, och ärligt talat vill jag inte tillbaka sen...
Tydligen är detta något som byggs upp under de senaste ca 7 åren, så jag har tittat i backspegeln. insett att livet inte har varit så där jättelätt de senaste 7 åren, jobbiga år i Stockholm, mycket musik, inget fast jobb, ensamstående, träffad J, som svek ordentligt. Flyttade hit, mamma går bor, L går bort, J går bort, alla bara dör, och jag jobbar så mycket det bara går för att hålla undan känslorna, tänker att det kommer när det kommer ändå. Min bästa kompis Z, försvinner mer och mer och existerar inte längre i mitt liv, det gör så ont!
Så vänder livet en aning, jag träffar hjärtat, men det medför en hormonell förändring, mens i tre månader, under sommarmånaderna, då när jag äntligen får ta igen mig, då när det inte ska göra ont av fibro, för det är varmt, då när jag inte jobbar som en dåre. Men den vilan uteblir och vardagen kommer. Hjärtat flyttar in, Dottern krisar lite (inte så mycket som jag befarat, men ändå) Jag jobbar 75% pluggar 50%, mensen är kvar, lägg därtill extrem fibrovärk och magsmärtor. Börjar svimma, först tänker jag inte på det, men eftersom jag fortsätter i samma tempo, svimmar jag oftare, tillslut vågar jag inte köra bil längre. Är hemma från jobbet, doktorerna nonchalerar och säger att jag ska gå hem och äta värktabletter. Ber om ett andra utlåtande, ser till att få "min" läkare. Har är bra, jag bryter ihop... Sen dess har jag sovit, sovit och sovit, inte svimmat, bara nästan. Hjärtat och dottern tar hand om mig på ett helt underbart sätt och min ordination är inte värktabletter utan samtal med en kurator och se till att bara göra roliga saker!
Ork har jag inte mycket, men jag ser en ljusning. Inser samtidigt att jag måste sluta undervisa, för mitt eget bästa, för jag ger bort mer av mig än vad jag får tillbaka, och det är inte sunt!
En vanlig dag ser ut som följer. Vaknar 8.20, klär mig och går ner och sätter på kaffet och gör en macka. Landar i soffan, äter frukost framför någon serie som jag följer. sover en stund, pysslar med något, just nu blir det mycket julpyssel. Äter lunch. Sover en stund el tittar på serier igen. Dottern kommer hem, och vi tittar på serier ihop medan hon äter mellis. Sen kommer hjärtat hem, och fixar middag (och matlåda till morgondagens lunch), sen måste jag sova igen. el iaf vila. Lägger mig bredvid hjärtat i sängen, hud mot hud, och känner att trots all min trötthet är jag trygg, varm, älskad, jag älskar och är i grunden lycklig...
Hör jag inte av mig som vanligt beror det inte på att jag inte vill, utan orken tryter!
A - kommer och lyssnar på er julkonsert :) Åker efter jobbet och sover hos syrran <3 Längtar efter min vänner!!

Konferens med jobbet

Åker strax, vi ska till Loka, det ska bli så härligt och så skönt. Och trevligt. Fick torr-raka benen i morse, nu svider de, men inte kan man åka och bada hårig?!
Hjärtat och dottern hemma över natten utan mig för första gången, en milstolpe. Lycka!

Ligga

En av de där svåra sakerna med att bli sambo är att komma ur sängen på morgonen, tänk att det är så underbart att vakna intill varma och sköna hjärtat, vakna med hans armar runt mig, då vill man inte starta dagen och tänka på jobb!
Annars hopar det sig för mig, mycket jobb och en uppgift som hänger efter i skolan. och inte vet jag när jag ska hinna ta ikapp allt...

Vardagen rullar på...

Veckan är hektisk, och jag har uppgifter i skolan somsläpar efter. Ikväll är det kör, och precis innan det har jag ett möte, så hemmet ser jag inte förrän sent ikväll. Då kommer jag att krascha i min älskades varma famn, det är inte så dumt det inte. Nu jobb!

Födelsedag.

Ja, idag fyller hjärtat 25. Han vill inte direkt fira, men han har valt tacopaj till middag som står färdig på spisen och tårtan står i kylskåpet. Nu sitter jag här och väntar på honom hab är lite senare än vad vi beräknade, men om30 minuter är han hemma. Han har varit iväg och köpt ny bil, ska bli så roligt att få provåka den sen. En till SAAB i familjen.
Dagen har varit slitig, jag har grymt ont har haft det några dagar, och det är ruskigt mycket på jobbet just nu. Men det är ganska roligt också... Önskar bara att jag kunde slippa citodonet, blir så dåsig av det.
Anyway, tror jag passar på att ta en titt framför TVn innan han kommer...

God Afton

Veckorna går snabbt nu...

Tiden räcker knappt till. Vi renoverar badrum, installerar diskmaskin, köper garderobsystem och flyttar grejer, samtidigt försöker vi hitta en så normal vardag som det bara går för dotterns skull. Livet känns underbart och det enda som sätter lite solk i tillvaron är avsaknaden av mina vänner. Ibland känns det som om de accepterade mig mer när jag inte var så lycklig och det gör ont. Jag ringer och hör av mig men får inga svar, jag är tydligen inte rolig som sambo... Faktum är att jag inte ens kunnat berätta det förr de jag bryr mig allra mest om, för de lyser med sin frånvaro, trist men sant...
Nu kom pappa...