onsdag 2 november 2011

Där stod hon

Mamma, hon stod med ryggen åt mig, i en affär som var grymt upplyst när jag kom åkandes i bilen utanför. Det gör så ont. Jag saknar henne så mycket att jag inte var jag ska göra a mig själv. Jag orkar inte.
Upplagd av kl.
Etiketter:

1 kommentar:

  1. Anonym3 november 2011 kl. 09:29

    Det händer mig med, hela tiden. och det gör lika ont varje gång jag efter några sekunder kommer ihåg att det inte kan vara han.
    Kram
    /A

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)